.

Girl let's show them how its done, It ain't over till we say. And we've only just begun.. .

Efter en kväll för mig själv och ett upphämtande av en förälder som ville allting förutom hem, vaknade jag av denna ljuva stämma från min alldeles för högljudda farbror. Om han har fel på hörseln eller bara tror att alla står längre bort än han tror har jag ännu inte listat ut. Jag fortsatte hur som helst denna soliga morgon med att stå och stirra på frukostbänken i 5 minuter, vad ska jag välja ? varför ska det vara så in i helvete svårt? mina standard saker fanns inte och jag var nu tvungen att omvärdera alltihop. Planera på nytt, komma på nya ideér, hitta nya lösningar. Det löste sig. Det gör det alltid. Efter att mina föräldrar avlägsnat sig, såsom de gör varje helg, började mitt frenetiska plocka-upp-efter-mig beteende. Det händer något när de försvinner, ibland. Min hjärna slår volter, mina fingrar plockar, städar, jag svettas, sätter upp en tidsgräns, dammar, nyser, tvättar, helst allting på samma gång, slänger allt i min väg, gör plats för det där nya som ändå aldrig kommer. Oj, fan. Klockan är 2. Jag ska hinna träna innan klockan 6 då bio står på schemat. Det blir stressigt iväg, stressig träning men fan så värd, stressig dusch, två bananer på vägen som blev halvt mosade för att elin inte kunde öppna dem, kärlek, hon kunde inte skala två bananer, kärlek, men stackars bananer. Filmen var så där klychig. Alla killar vill vara honom och ha henne. Alla tjejer vill vara henne och ha honom. Sådär äckligt perfekt att man antingen vill spy, vara olyckligt kär i denna fantastiska skådespelare i alla evighet eller bara ligga och gråta i hopp om att han bara ska dyka upp. Min bil dog på batterier i kista, det löste sig tack vare rikard. Jag börjar starkt fundera på om det kanske finns en anledning till att killar tjänar mer pengar. Behöver jag händig hjälp, går jag mer än gärna förbi kvinnan som bara utstrålar JAG HJÄLPER DIG för att sedan vända mig till mannen. Han ska ju kunna sådant. Det är det han är där för. Det var därför han fick följa med på bion, man kan ju aldrig veta när bilen dör.

Ingen bra dag. Vaknade upp gråtandes, vilket fortsatte några timmar tillsammans med världens klump i magen. Sen gå till ett jobb som jag inte tycker om över huvud taget i tron om att jag skulle jobba med en människa som framkallar en extrem ångest hos mig. Helt värdelös dag, typ lika värdelös som jag känner mig. Har nog aldrig känt mig såhär fruktansvärt oduglig någonsin. Jag vill bara dö nu så jag ska lägga mig i sängen och bara uppskatta att jag faktiskt har en säng att sova i. Finns det verkligen ingenting man duger till?

Kom precis hem från skolan och en tripp till jakan med Elin! Hade as skön skoldag som bestod av att börja elva och sitta några timmar med en musikvideo, soft. Blev lite irriterad när musiken inte stämde in så fick göra om allt, men jag sitter hellre ensam och jobbar intensivt än att sitta med gruppen och "slö-jobba".

Vill bara påpeka att idag har det vart världens finaste dag. Jag skulle träna med Elin men stackaren är fortfarande sjuk så det sket sig, så vid 11 drog jag till cross-banan istället och fotade brorsan samt åkte runt på fyrhjulingen (haha). Det är alltid lika kul och jag garvar typ oavbrutet när jag själv inte kör, alltså när jag sitter bakom någon annan. Det är nästan roligare för då behöver man inte tänka på vart man kör, man bara hänger med liksom ! Iallafall så var det as skönt, fixade lite med bilder sen och pluggade lite. ÄNDÅ. ändå så har jag sån jävla ångest. vet ni varför ? För att jag jobbar hela nästa helg. alltså,HA HA. ska man skratta eller gråta ? Det är ju bara patetiskt av mig att tänka på det, det är en vecka dit och det är inte direkt något ansträngande jobb. Jag får fan skärpa mig, eller helt enkelt bara söka nytt jobb. Det ska jag ju iof göra men ändå, vill inte vara kvar där en dag till. Även fast det egentligen handlar om att få in rutin, och nu har jag sjukt lite tider så jag hinner inte få in rutin, så när jag väl ska jobba så blir det bara jobbigt. Alternativet är att skaffa ett annat och ha två. fast nee.. haha. Jaja, tycker bara det är jävligt onödigt av mig att må dåligt för en sån grej. Ska iallafall köpa sats kort imorgon och gymma med brorsan, få tänka på annat. Ska göras till rutin, awesome ju.

Jag vill träna och bli äckligt fit . Jag vill hoppa bungyjump . Jag vill hoppa fallskärm . Jag vill resa till massa olika länder . Jag skulle vilja jobba med nån duktig fotograf och bli grym . Jag vill åka på skidsemester . Jag vill tatuera mig . Jag vill dansa . Jag vill sitta med vänner och grilla en sommarkväll . Jag vill äta sockervadd på grönan . Jag vill skrika mig hes på en konsert . Jag vill dra på festival och leva allmänt dräggigt . Jag vill ha en kille som är snygg men fortfarande har ett hjärta av guld (sällsynt) . och jag vill äta på restaurang .

Det här går inte mer
Jag orkar inte längre
Jag vet inte ens om jag vill det här
Men jag fortsatte kämpa
Bara för att du fanns kvar
Jag vill hata dig
Men jag kan inte
Jag vill älska dig
Men det går bara inte
Jag önskar att jag satte stopp för länge sedan

De säger ju att "gå till kylskåpet och kolla efter mat även fast du aldrig hittar nåt fem hundra gånger i timmen" beteendet härstammar från förr då bongo-bongo gubbarna gick ut för att leta mat stup i kvarten, kolla läget. Kommer inte ihåg exakt haha ;) Iallafall så undra om Facebook beteendet också kommer därifrån. Jag är väldigt fånig. Loggar in, är inne nån minut. Loggar ut, efter 30 sekunder loggar jag in igen. Har något hänt? nej. loggar ut igen. osv osv..

"de går skit sabbt för miig , iaf en kompis sa till mig o ladda ner den , är den sorjlig ?"

En sak som jag faktiskt inte riktigt förstår är när folk säger att inom familjen, speciellt föräldrarna, så ska man alltid känna kärlek och stå upp för dem. Vart står den lagen någonstans och sen när har man börjat införa lagar för känslor? Känslor är väl ändå den enda man inte har någon som helst makt över i slutändan.

I'm still alive but I'm barely breathing,
Just prayed to a god that I don't believe in

Detta är ju då dagens stora rubrik! Media, mitt program, käraste rikaste program (haha jaja) hade inbrott inatt och de tog typ alla (vad kan de ha vart,6 st?) nya Mac datorer vi fått till foto.

..I samma sekund som jag skrev rubriken kom jag på mig själv med att det här är så typiskt mig. Jag får "hinder" på vägen och tänker att så fort jag klarat just dom så jävlar ska jag ha det bra. Så kommer det ett till och ett till och ett till. Det kan ju inte vara bra att tänka så? först var det körkortet, jag som har extremt svårt att bara sitta och läsa teori och förstå hade det jävligt jobbigt rent ut sagt. Det var en enorm press och jag tänkte att fan,bara det är klart så fixar allt sig. Så gjorde jag det, men njuter jag så mycket av det då? nej för då dyker det upp andra saker som jag BARA ska klara SEN kan jag göra roliga saker. Som matteprovet. Blev sjuk innan lovet och hann precis friskna till till nyår, då jag festade men hade inte kul alls för jag visste att jag skulle plugga matte resten av lovet för att inte få IG för att jag själv vart så jävla slarvig tidigare. Så resten av lovet gick åt till det. Och hela den här veckan. Nu känner jag så där igen.. den där "snart så" känslan. Imorgon gör jag proven och om det känns bra vill jag bara luta mig tillbaka, inte tänka på NÅNTING och bara planera roliga saker. Som att jag bokat resa till Spanien precis. Av någon anledning känner jag att jag inte kan njuta av det förrän matten är över. höö.. orkar inte med mig själv..

FAN vad skönt att få det gjort. Hittade några billiga biljetter till Spanien 10-17 maj så bokade direkt! Ska bli äckligt skönt att komma iväg och bli lite brunis innan studenten =D

Det är väl ingen nyhet att jag tillhör den människorgruppen som uppskattar ensamtid ganska mycket. Att åka bil när det är kolsvart ute, med rejäl bas och musik på högsta i pappas bil är så jävla skönt. Jag skulle kunna åka runt och bara åka för att få behålla den känslan, för jag kan inte förklara hur avslappnad det får mig. Nästan så det blir farligt kan ju åka av vägen. .

Jag har satt mig själv i en dödscell, tvingat mig att för allt i livet att inte göra någonting jag vill. Just nu, i den här situationen. Men när jag ser mig omkring, tittar ner och tittar upp på en värld full av ångest och tankar som inte borde få ta över så inser jag att det är inte här jag hör hemma. Det är inte här jag vill höra hemma. Inte ens en tanke, utan en idé som föds upp ur ingenting följer du. Det verkar som att du alltid har gjort det. Jag beundrar det, en styrka jag inte sett hos någon annan.

Jag glömde nästan, jag ville ju verkligen dela mina åsikter kring 2 saker som kan göra mig jäääääätteirriterad.

Min ångest börjar sakta försvinna. Det som kändes så tungt kunde visst botas med ett telefonsamtal som innehöll precis det ord jag ville höra. Försöker ju som sagt få lite ordning på mitt liv, och med ordning just nu så menar jag plugga, inte sova till 12-1 varje dag och röra lite på mig (träna när skolan börjar). Jag har ställt klockan nu varje dag på 9, käkat frukost lunch och middag och går ut på något sätt varje dag. Hyllningar? Jag hör inget? va va VA?.. haha.. nej men det här är fan struktur för mig. Planering, vad är det? Det är precis det jag försöker ta reda på!

gud, vart ska jag börja ? Mina halvhjärtade försök att bli positiv åkte ner i soppåsen lika fort som tanken dök upp i min inte alltför färdigutvecklade hjärna. Vad tänkte jag ? Hur ska jag någonsin kunna bli positiv när jag inte ens kan bestämma mig för vad jag ska äta för frukost utan att bli sittande med en ångest klump i magen som nästa, men bara nästan, tar över känslan av hunger. Jag kan inte bara bli positiv, jag måste göra saker som gör mig glad och jobba därifrån. Just nu hänger det en bubbla över mig, full med ÅNGEST som bara väntar på att få spräckas och täcka mig med allt hat jag bär på just nu. Hatet, mot mig själv. Mot min lathet som gjort att jag blir sittandes, här på mitt lov, och försöker lära mig matte som jag jobbade med för jag vet inte hur länge sen. Allt för att jag är lat och inte velat göra det tidigare. Hur lätt är det då? 2x upphöjt i två dividerat med 7 gånger roten ur fucking va??

Ett nytt år är här och en hel del saker kommer att utföras, för första gången. Helt nytt, eller bara nytt för året . Jag ligger i min säng nu, för första gången den här året - 2011. Efterlängtat eller inte ? Jag vet inte , men jag ska försöka ta reda på det genom att göra det bästa möjliga av allt . Jag ger inga löften, för det ligger i människans natur att tänja på gränser och löften bryts utan några större reaktioner. Så jag säger så här istället, jag vill bättra mitt humör och bli mer positiv, jag vill börja träna för jag mår uppenbarligen inte bra av att inte göra det, jag vill böja prioritera bättre och ha mål i livet, jag vill börja lägga ner mer tid på människor jag tycker om och sakta men säkert rensa bort människor som får mig att må dåligt och bli negativ,och jag vill verkligen börja ta tag i alla små flipp-artade adrenalin idér som jag velat göra länge.