.

..I samma sekund som jag skrev rubriken kom jag på mig själv med att det här är så typiskt mig. Jag får "hinder" på vägen och tänker att så fort jag klarat just dom så jävlar ska jag ha det bra. Så kommer det ett till och ett till och ett till. Det kan ju inte vara bra att tänka så? först var det körkortet, jag som har extremt svårt att bara sitta och läsa teori och förstå hade det jävligt jobbigt rent ut sagt. Det var en enorm press och jag tänkte att fan,bara det är klart så fixar allt sig. Så gjorde jag det, men njuter jag så mycket av det då? nej för då dyker det upp andra saker som jag BARA ska klara SEN kan jag göra roliga saker. Som matteprovet. Blev sjuk innan lovet och hann precis friskna till till nyår, då jag festade men hade inte kul alls för jag visste att jag skulle plugga matte resten av lovet för att inte få IG för att jag själv vart så jävla slarvig tidigare. Så resten av lovet gick åt till det. Och hela den här veckan. Nu känner jag så där igen.. den där "snart så" känslan. Imorgon gör jag proven och om det känns bra vill jag bara luta mig tillbaka, inte tänka på NÅNTING och bara planera roliga saker. Som att jag bokat resa till Spanien precis. Av någon anledning känner jag att jag inte kan njuta av det förrän matten är över. höö.. orkar inte med mig själv..