All that I'm after is a life full of laughter
gud, vart ska jag börja ? Mina halvhjärtade försök att bli positiv åkte ner i soppåsen lika fort som tanken dök upp i min inte alltför färdigutvecklade hjärna. Vad tänkte jag ? Hur ska jag någonsin kunna bli positiv när jag inte ens kan bestämma mig för vad jag ska äta för frukost utan att bli sittande med en ångest klump i magen som nästa, men bara nästan, tar över känslan av hunger. Jag kan inte bara bli positiv, jag måste göra saker som gör mig glad och jobba därifrån. Just nu hänger det en bubbla över mig, full med ÅNGEST som bara väntar på att få spräckas och täcka mig med allt hat jag bär på just nu. Hatet, mot mig själv. Mot min lathet som gjort att jag blir sittandes, här på mitt lov, och försöker lära mig matte som jag jobbade med för jag vet inte hur länge sen. Allt för att jag är lat och inte velat göra det tidigare. Hur lätt är det då? 2x upphöjt i två dividerat med 7 gånger roten ur fucking va??
Men jag har bara mig själv att skylla. Så vi säger så här istället. Jag ska inte ha något liv fram tills jag gjort och klarat detta prov. Förlåt, menade DESSA prov. Sen när jag har dom avklarade och bara behöver fokusera på det som komma skall, så ska jag börja träna. Jag ska bestämma dagar som jag ska träna på. Jag ska fanimej skapa lite struktur i mitt liv. Börja äta det mamma äter så jag inte behöver gå och tycka synd om mig själv för att jag håller på att säcka ihop totalt. Jag ska skaffa ett nytt jobb och bara sluta vara så jävla tessig. Ni vet sådär tessig så min familj börjar jämföra mig med min lata farmor. min underbara men ack så envisa farmor.
Dags att rycka upp sig. Börjar med att klara det här äckliga proven. puss
Kommentarer
Trackback