.

Shit, det här var länge sen. Länge sen jag bara låg här med musiken på högsta och med mina texter och låttexter. Jag är så äckligt stressad att jag knappt vet vad jag heter längre. Jag blir fruktansvärt irriterad på människor för ingenting och inleder sakta men säkert minnesluckor på krogen, från att ha vart nykter i månader. Snälla någon, påminn mig om att jag inte är någon ledare, ge mig ett slag, sänk ner mig i vatten ett tag för att få mig att inse. Aldrig mer, så mycket kan jag säga iallafall. Imorse fick jag till och med en "aha" känsla. En "aha" känsla om hur det måste kännas att dö utav uttorkning..Jag gick hem från bussen klockan halv 10 och blev fruktansvärt lycklig varje gång mina ben valde att röra min kropp rytmiskt framåt. trots känslan av att jag inte orkar ta mig ända fram, trots ångesten när jag såg den lätt lutade uppförsbacken så lyckades jag. med en kropp som skakar, ett rum som är suddigt och ett balanssinne som inte samarbetar börjar jag undra vad fasen som hände igår. jag vet en sak iallafall, jag har jävligt ont i fötterna idag och vill nog aldrig mer se en kapten morgan flaska. Men jag hade trevligt iallafall. tror jag..